Den frivillige SJ-städaren

Jag sitter på tåget tillsammans med N å P på väg ner mot Västkusten för att fira midsommar. Alldeles nyss efter att ha käkat mackor från Pressbyrån får P för sig, mot alla odds, att han ska städa upp röran på bordet. Jag började genast fundera på om där finns en baktanke då städinitiativ från P var något nytt för oss alla.

Smidig som en elefant började han med att hälla ut delar av den kvarvarande currysåsen på SJs fina heltäckningsmatta. Därefter gick han bort mot toan, vilken han hade besökt tidigare i annat syfte. Då som nu var låset rött, men sist han var där hade mannen som satt närmast toan sagt att det inte var någon där fastän det såg upptaget ut.

På toan satt Maria 31 och urinera så det skvala. Lika lite som Zlatan uträttade mot Ryssland, lika lite visste hon om att hon snart skulle få besök av den frivillige SJ-städaren. P följde sina erfarenheter och ryckte upp toadörren för att slänga allt skräp han hade samlat ihop. P kände sig duktig. Maria blev generad varpå P snabbt slängde igen dörren.

Mannen som tipsat P vid förra toabesöket skrattade. P skrattade hela vägen tillbaks till sin plats men först dumpade han skräpet i papperskorgen, utanför toan, som tidigare varit osynlig. Den skrattande mannen hade gjort den synlig med en kraft som var inom honom. P återvände med ett hånflin på läpparna och väl tillbaks på sin plats började han gapskratta så att tjejen bredvid oss vakna ur sin REM-period.

Jag pekade på golvet för att visa P den gula currysåsen på mattan och tipsa honom om att han kanske borde torka upp det. P bara skakade på huvudet. Han hade städat tillräckligt idag. REM-tjejen gav oss alla en arg blick, troligen pga en kombination av att P tillgängliggjort oupptorkad currysås nära hennes fötter och gapskrattat henne till vaket tillstånd.

Sensmoral: Små olyckor händer lätt när man är påtänd (P hade dragit en stor stark precis innan avresa, förmodligen för att klara av den sociala tillvaron som det innebär att åka tåg)